26-28 Juni – Evangelium, nålstick och orättvisor.

Jag börjar tröttna på johannesevangeliet och små lila gubbar med ögon på väggarna, som ska föreställa små hoppande vinbär. Har jag fått en övernaturlig upplevelse? Nej jag är en seriös kvinna och moder numera.
Nej jag befinner mig mitt i verkligheten på ett barnsjukhus i Nairobi. Vår son har haft hög feber några dagar och har någon slags infektion, ev halsluss och jag kommer att sova över där med honom. Mr B har fått antibiotika och sover mest hela tiden så hans mamma försöker slå ihjäl timmarna utan att busa med vår prins, utan pek eller pocketböcker, dator el tv. Det som finns är som sagt johannesevangeliet ur nya testamentet. Medan jag läser tänker jag: Tänk om det kunde vara så att en spenslig, skäggig man med slappt handslag eller en kraftig sårad Mickey Rouke/Wrestler kunde kunde glida in genom korridorerna och trolla bort febern på vår son. Då skulle man inte behöva sticka nålar i småbarn så tårarna sprutar som nyss lärt känna sina föräldrar och som verkade rättså schyssta tills de släpade med honom till stick i armen stället. Som tur var så vaknar vår son upp ibland med ett leende på läpparna och härmar sin nysande mamma med ”atschi” och pussar teleonen då pappa ringer och säger ”Hej” på rikssvenska. Emedan mamma försöker förbättra sin engelska genom johannesevangeliet. Jag läser hur Jesus förvandlar vatten till vin, läser hur han och lärjungarna slog sig ned på på gröna ängar och mättade 5000 människor genom lite fisk och bröd. Brings these fisches here Jesus!! Barnen i slummen behöver dem! På tal om gröna ängar. Här är väggarna också gröna, ljusgröna med hoppande vinbär som viskar till nybörjar mamman” Snart lilla vän blir du frisk. Kom ut och lek med oss. Vi innehåller C- vitamin och det är nyttigare än de chipsen som mamma trycker i sig och försöker mata dig med.

Tänk att standarden kan vara så olika i ett land, där man inte har det svenska välfärdssamhället. Det här sjukhuset är privat och peronal och patienter är välklädda, platt-tvn är på i väntrummen, coca-cola maskinerna är på plats och det fina folket i väntrummen är i högsta grad välmående, kulmagar lite överallt. Man undrar vad som gick fel när stora delar av Kenya knappt har mat för dagen. Vi besökte också ett nationellt sjukhus, en förlossningsavdelning där det var smutsigt, inget krav på handhygien. De nyfödda och de upphittade barnen låg i sängar som mer liknade garderobskorgar från en ikea garderob. Vi såg en prematur bebis som knappt vägde 1 kg. Sjukhusen med hoppande med vinbär på väggarna är bara till för dem som har råd med sjukförsäkring eller som kan teckna extra reseförsäkring genom Folkhemmet.

Till slut gick febern nerpå vår prins sköterskorna och läkarna var bra, hjältar som borde stå med i johannesevageliet. Det var heller ingen som såg ned på oss som bara hade coop forum skor och Hm tunika på oss och på eftermiddagen idag gick vi och lekte utanför huset i lägenhetsområdet där vi bor, Mr B var igång igen i sitt vanliga jag, kastade klossar och bilar i poolen, busade med en tysk fotbollssuporter. Somnade igen sin vanliga tid kl 18.00, utan vaggvisor, självmant. Jag som sångövat så mycket, tom lagt till ett soft lugnande vibrato på rösten, för att leva upp till rollen som den ömma modern. Imorgon ska vi till nationalparken och titta på djur.

//Sov Gott önskar Bamse och Brummelisa!!