25 Juli 2010 - Mr B´s bekännelser!

Nu är det dags för mig att sköta tangenterna en stund. Jag passar på nu när de där två bleka storpotäterna sitter i Tv- rummet och dricker sitt kaffe. I vanliga a fall brukar jag aldrig ens få peta på dem. NEJ säger dem.Tydligen är NEJ ett ord som de gillar.

Jag har vaknat upp i en sådan där låda med träpinnar som jag kan titta ut igenom flera gånger nu hemma hos de två vita storpotäterna som kallar sig mamma och pappa. Jag hade en liknande trälåda på barnhemmet. Det kallas tydligen för SENG. Jag vägrar att uttala det som de gör, SÄNG. Det låter som ett får. Men tydligen duger det lika bra för dem att jag säger SENG för de ser så glada ut. Ja, MR B säger mamma, SÄNG. -Magnus, nu säger han SÄNG!! Big Boy uttropar pappa och ser stolt ut. Det är märkligt det där språket som de har, när jag bodde på barnhemmet så hette inte sakerna alls så som mamma och pappa säger. Jag hade ju ganska länge övat på att säga som tanterna på barnhemmet. Tanter, det är alla som har två stora bucklor under halsen har jag förstått då mamma visar bilder och foton. Alla är tanter förutom mamma tydligen. Jag pekade på en snygg tjej på bild som satt på kaffeburken där hemma.- Mamma, sa jag, nej tant sa mamma. Konstigt. Jag har ju ett eget språk som jag snackar, men tydligen hänger de inte alls med i svängarna så det är väl lika bra att härma de vita storpotäterna. De verkar ju bli så glada då.

De bruna snälla tanterna på barnhemmet är inte här längre, var tog de vägen? De kommer inte längre då jag skriker. Vi var många barn som skrek på barnhemmet, många fler barn än tanter, så det gällde att ta i så de förstod att det var just jag som skrek. De sjöng fina sånger för mig på engelska tror jag bestämt språket var. Mamma hade nog sagt ÄNGELSKA som ett får. På barnhemmet fick jag samma mat, god varm gröt på morgonen, varm mjölk efteråt. Till lunch fick jag oftast Ugali(Majsgröt) med spenat. Man visste liksom när maten kom, och hur den kändes. Jag älskar ju mat, det gör tydligen mamma och pappa också, men de har så mycket olika mat som ser så olika ut. Det mesta är gott men ibland tar det stopp. Något som jag gillar är Wetabix, det fick jag på barnhemmet ibland. Det fixar mamma eller pappa på morgonen. De verkar liksom inte få till det där med gröten, den har inte samma färg som den jag åt och sedan gör de den aldrig lagom varm. Så nu ger de mig alltid Wetabix på morgonen.

På tal om sånger, jag gillar att få att få kolla på Tv när de sjunger och dansar, då hoppar och studsar jag. Men jag gillar inte sådana där töntiga figurer på Tv som är gula, rosa och dansar runt. En sådan fixade mamma på en affär där man kunde hämta filmer. Jag ville gärna välja film och ryckte åt mig en och annan film i affären, men mamma sa hela tiden nej, nej , nej, inte röra! Varför tar hon med mig till en sådan affär då?? Smart som jag är så lurade jag till mig några snacks som jag åt och låtsades att jag gillade filmen tills snacksen var slut. Pappa låg i sängen den dagen och mamma i soffan, de hade något som kallades magsjuka och var inte alls roliga att leka med.Men sedan var de igång igen dagen efter och då blev det ingen rosa figur film. Pappa köpte en boll till mig och det var smart gjort, det gillar jag. Jag är bättre än mamma på fotboll sa pappa. Mamma skjuter bollen som en karaktär ur en sommarbuskis. Konstigt tyckte jag men jag tycker själv att jag har bättre bollsinne än mamma.
Pappa och mamma tycker om att leka med mig, mamma sjunger klappa händer-sånger om spindel, elefant och mus, de orden kan jag bara skriva. De tycker om något som de kallar gosa, har aldrig hört talas om det men kramas kan jag, de blir glada då märker jag.

En vampyrs bekännelser:
Nu ska jag bekänna något: När det kväll och jag är trött på att få nej, om Storpotäterna är för långsamma eller om jag blir arg så ger jag dem ett litet bett eller nyp i armen eller ovanför mammas bucklor. Aj, aj säger de då. Inte bitas, aha tänker jag, bitas? Men vad betyder inte då? Storpotäterna slutar leka med mig en kort stund.Jag skriker efteråt för det har jag hört att de gör i vampyr serier som True blood och sånt. Men mamma och pappa blir inga vampyrer efteråt utan de blir som vanligt igen. Jag har inte bestämt än om jag ska konvertera från vampyrismen eller när. Får se hur mamma och pappa reagerar i framtiden och om jag börjar fatta ordet INTE. Puss verkar de gilla iallafall.

Oj, oj,oj nu är mammas kaffe slut och jag misstänker att de ska stoppa mig vid tangenterna, säga aj, aj och nej, nej och oj, oj, oj nu är det dags att sova i SENG, vilket jag inte vill.Kanske ett litet bett kanske.....

Hälsningar Chokladpuddingen!!!