Jag börjar tröttna på johannesevangeliet och små lila gubbar med ögon på väggarna, som ska föreställa små hoppande vinbär. Har jag fått en övernaturlig upplevelse? Nej jag är en seriös kvinna och moder numera.
Nej jag befinner mig mitt i verkligheten på ett barnsjukhus i Nairobi. Vår son har haft hög feber några dagar och har någon slags infektion, ev halsluss och jag kommer att sova över där med honom. Mr B har fått antibiotika och sover mest hela tiden så hans mamma försöker slå ihjäl timmarna utan att busa med vår prins, utan pek eller pocketböcker, dator el tv. Det som finns är som sagt johannesevangeliet ur nya testamentet. Medan jag läser tänker jag: Tänk om det kunde vara så att en spenslig, skäggig man med slappt handslag eller en kraftig sårad Mickey Rouke/Wrestler kunde kunde glida in genom korridorerna och trolla bort febern på vår son. Då skulle man inte behöva sticka nålar i småbarn så tårarna sprutar som nyss lärt känna sina föräldrar och som verkade rättså schyssta tills de släpade med honom till stick i armen stället. Som tur var så vaknar vår son upp ibland med ett leende på läpparna och härmar sin nysande mamma med ”atschi” och pussar teleonen då pappa ringer och säger ”Hej” på rikssvenska. Emedan mamma försöker förbättra sin engelska genom johannesevangeliet. Jag läser hur Jesus förvandlar vatten till vin, läser hur han och lärjungarna slog sig ned på på gröna ängar och mättade 5000 människor genom lite fisk och bröd. Brings these fisches here Jesus!! Barnen i slummen behöver dem! På tal om gröna ängar. Här är väggarna också gröna, ljusgröna med hoppande vinbär som viskar till nybörjar mamman” Snart lilla vän blir du frisk. Kom ut och lek med oss. Vi innehåller C- vitamin och det är nyttigare än de chipsen som mamma trycker i sig och försöker mata dig med.
Tänk att standarden kan vara så olika i ett land, där man inte har det svenska välfärdssamhället. Det här sjukhuset är privat och peronal och patienter är välklädda, platt-tvn är på i väntrummen, coca-cola maskinerna är på plats och det fina folket i väntrummen är i högsta grad välmående, kulmagar lite överallt. Man undrar vad som gick fel när stora delar av Kenya knappt har mat för dagen. Vi besökte också ett nationellt sjukhus, en förlossningsavdelning där det var smutsigt, inget krav på handhygien. De nyfödda och de upphittade barnen låg i sängar som mer liknade garderobskorgar från en ikea garderob. Vi såg en prematur bebis som knappt vägde 1 kg. Sjukhusen med hoppande med vinbär på väggarna är bara till för dem som har råd med sjukförsäkring eller som kan teckna extra reseförsäkring genom Folkhemmet.
Till slut gick febern nerpå vår prins sköterskorna och läkarna var bra, hjältar som borde stå med i johannesevageliet. Det var heller ingen som såg ned på oss som bara hade coop forum skor och Hm tunika på oss och på eftermiddagen idag gick vi och lekte utanför huset i lägenhetsområdet där vi bor, Mr B var igång igen i sitt vanliga jag, kastade klossar och bilar i poolen, busade med en tysk fotbollssuporter. Somnade igen sin vanliga tid kl 18.00, utan vaggvisor, självmant. Jag som sångövat så mycket, tom lagt till ett soft lugnande vibrato på rösten, för att leva upp till rollen som den ömma modern. Imorgon ska vi till nationalparken och titta på djur.
//Sov Gott önskar Bamse och Brummelisa!!
måndag 28 juni 2010
fredag 25 juni 2010
Midsommarafton
Sitter och lyssnar på syrsorna som spelar efter att ha käkat en midsommarmiddag på balkongen. Både Marie och jag tycker att vi har verkligen tur som har fått möjligheten att komma till Kenya och lära känna både en underbar liten kille samt en helt ny kultur. Det är något som alla männsikor borde ta sig möjlighet att göra. Innan avresan till Kenya/Nairobi fick vi höra om alla olägenheter och faror som väntade här men hittils har vi inte råkat ut för något (som inte varit självförvållat). Vår prins har dock ganska hög feber så om den inte ger med sig till imorgon får vi möjligheten att kolla in den kenyanska sjukvården också. Men det är ingenting som oroar för det vi hör av andra adoptivfamiljer så har sjukvården fungerat bra. Men man ska väl ha i åtanke att den funkar bra för adotivfamiljer är för att vi kan betala för oss eller har bra försäkringar. / Magnus "proud father" Karlsson
torsdag 24 juni 2010
Tankar om BB, väntan och Kenya! 23 Juni 2010
Vi Har fått BB !!
BB är ett begrepp som kan ha flera olika betydelser:
BB: Big is beautyful. BB: Förlossningsavdelning.
BB: Barnbesked eller
BB: Bed & Breakfast.
BB/Big is beautyful:
Gravida kvinnor är vackra, tycker de flesta. Oh, vilken stor och fin mage du har, får jag känna på dem, får en gravid höra ofta. Själv har jag nästan hela livet varit begåvad med en stor mage, kom och känn på den ni! Den kanske inte är vacker men innehållet är frukten av många trevliga stunder med nära och kära. ”Där finns spår av vitaminer”( Stulet)
BB/Förlossningsavdelning:
Jag har hört att det ska skrikas en del på sådana och jag har sett bilder i Biologiboken. Vänninor har berättat precis i detalj hur det går till,hur många stygn det blev i söderledstunneln och om den där härliga ryggmärgssprutan. Nu är jag inte avundsjuk längre.
BB/ Barnbesked:
I adoptionskretsar kallar man beskedet om barn för BB. Alla går och väntar på BB, men man vet aldrig riktigt hur länge. Man går liksom inte bara 2 veckor över tiden. Utan ofta är man som en fet djävla hormonspruta som aldrig sinar.
Vi fick vårt barnbesked den 25 maj 2010. Innan dess så vågade vi liksom inte tro att det verkligen skulle komma, men det gjorde hela vår omgivning. – Har ni fått besked än om när ni får åka? Vet ni när ni får åka? Vet ni när de tror att de vet att ni får åka? Ni ringer väl när ni får besked? JA.
Magnus, för sjöen( Västgötsk snällare hopslagning av sjutton och faan) jag vill göra kejsarsnitt sa jag, nu lämnar vi Sverige och åker till Kenya, Uganda eller vilken liten afrikansk by som helst !!! Magnus höll med och tänkte satsa på Fotbolls Vm i Syd afrika. Får vi åka i förväg, typ innan BB?? Det vet vi inte sa dem som bestämnde om dem som bestämmer i Kenya har bestämt. Men har ni verkligen bestämt er? Man vet ju aldrig hur lång tid det tar. Det blidde inget kejsarsnitt i form av en resa till afrika. Jag fick nöja mig med en det en etiopisk restaurang på Ringvägen i Stockholm. Där beställde jag en stor jäkla tallrik, jag vill ha lite av alla rätter berättade jag för kyparn.( Han var från etiopien, han kanske känner vårt adoptiv barn, tänkte jag. ( Afrika är större än Skövde, det är en kontinent hörde jag en besserweissertanke viska i mitt öra.) Dagen därpå gick jag på Afrodans, trots ryggvärk som jag trodde var träningsvärk, bara att träna bort. Men det var visst ryggskott fick jag höra av SöS akutläkaren, då jag vaknade upp hög på Mår-fint, trallala och Stesolid. Inga tunga lyft, ät smärtstillande till frukost, lunch middag och som natt mackan sa doktorn . De kan innehålla spår av vitaminer.(Stöld igen)
Är ryggskott ett psykosomatisktadoptivmodersgravidsymtom, typ som om vattnet har gått ? sa jag. Nej sa sjukgymnasten, det är den vanligaste medelålders sjukan jag möter i mitt jobb sa han.
Så kom barnbeskedet, det var den 25 maj kl 10.08 och jag satt i en grå bil tillsammans med en pianist från Flen! Får vi åka iförväg sa jag då Adoptionscentrum ringde. Ni har fått barn, sa hon, en pojke på 1 år och 7 månader, så jag antar att ni vill åka direkt till Kenya!?
Den spelningen på äldreboendet i Flen gick som en dans, mitt leende sträckte sig från hakan ända upp till ögonbrynen på varenda låt. Pensionärerna måste ha trott att jag nallat något ur deras medicinskåp.
Magnus!skrek jag i telefonen. Vi har fått barn!! Vår son har kommit.Magnus svimmade i brorsans tvättstuga. Plötsligt upptäckte jag att ryggskottet var borta. Förlossad!! Frälst uppstånden från de döda! Vi är föräldrar!!
BB/Bed&Breakfast:
3 veckor senare satt vi i en bil på skumpiga vägar på väg till barnhemmet där vår Mr B bodde. Långt ute på den kenyanska landsbygden. Barnhemmet som funnits ett år var omgivet av hagar där ett gäng får och en ko betade. Nej Mr B föddes inte i ett stall, och jag behövde inte bli mamma framför en krubba. Jag och Magnus fick bo i stort sett fullt utrustat Bed and Breakfast, med tvättning, städning och en personlig kock, som lagade alla tre mål mat åt oss-3 rätters på kvällarna. I andra änden av hagarna växte majs, som de odlade till barnhemsbarnens dagliga majsgröt. Mr B var en mycket söt pys.Man såg buset i ögonen.Barnskötarna, sa till honom både första, andra, tredje och fjärde dagen: ”Say mammy”, ”Say Daddy” Han sa istället MÖÖÖ!
Alltsom dagarna gick, mellan servicen på det fantastiska B&B stället, som faktiskt var ett barnhem, så lärde vi känna vår son. Efter en vecka kan jag säga att han är ganska lik både mig och Magnus. Han äter fort och mycket, är intensiv och energisk, samt envis som en tjur. Men både snygg och charmig. Lite snyggare solbränna bara.Han lärde sig några svenska ord, eftersom vi varken kan Svahili eller engelska. Iallafall tyckte Magnus att jag skulle ligga lågt, då jag sa i bilen på väg till Nairobi: - Mind the växelspak, do you have a kudde! Han säger nu, lampa, näsa, tittut, flicka, Pappa och Mam! Eller kanske snarare ett mer försvenskat koljud: Möum!
På väg igen från vårt B&B, på skumpiga vägar genom det kenyanska landskapet fick vi verkligen erfara att Kenya är ett kontrasternas land. Från exklusiva countryside hus i engelsk stil, till plåtskjulshus i slummen. Från svart deiselavgas ur bilarna- En storslagnare natur än Avatarfilmen i 3D. Allt går också att handla. Då vi satt fast i bilkön på väg från barnhems staden till Nairobi, strök 3 olika försäljare förbi. Please buy. Den första sålde, rosor, den andra sålde bananer. Den tredje sålde 4 kattungar i en skokartong. Nej tack, sa vi. Mr B var nyiken, som sin mor. Ville sitta i framsätet och pressa ur sina näsa genom glasrutan så han inte skulle missa något på vägen. Man ska inte klandra honom, han är faktiskt bara 20 månader gammal.
Då börjar det hårda livet i Nairobi, utan personlig kock, bara städning varje dag som ingår i hyran. Man skulle ju aldrig utnyttja svart arbetskraft.
Kära vänner, allt för nu!
Ni som inte tror på detta, masa er hit innan vi hinner göra nästa inlägg så vet ni om vi ljuger eller inte!
Marie//
BB är ett begrepp som kan ha flera olika betydelser:
BB: Big is beautyful. BB: Förlossningsavdelning.
BB: Barnbesked eller
BB: Bed & Breakfast.
BB/Big is beautyful:
Gravida kvinnor är vackra, tycker de flesta. Oh, vilken stor och fin mage du har, får jag känna på dem, får en gravid höra ofta. Själv har jag nästan hela livet varit begåvad med en stor mage, kom och känn på den ni! Den kanske inte är vacker men innehållet är frukten av många trevliga stunder med nära och kära. ”Där finns spår av vitaminer”( Stulet)
BB/Förlossningsavdelning:
Jag har hört att det ska skrikas en del på sådana och jag har sett bilder i Biologiboken. Vänninor har berättat precis i detalj hur det går till,hur många stygn det blev i söderledstunneln och om den där härliga ryggmärgssprutan. Nu är jag inte avundsjuk längre.
BB/ Barnbesked:
I adoptionskretsar kallar man beskedet om barn för BB. Alla går och väntar på BB, men man vet aldrig riktigt hur länge. Man går liksom inte bara 2 veckor över tiden. Utan ofta är man som en fet djävla hormonspruta som aldrig sinar.
Vi fick vårt barnbesked den 25 maj 2010. Innan dess så vågade vi liksom inte tro att det verkligen skulle komma, men det gjorde hela vår omgivning. – Har ni fått besked än om när ni får åka? Vet ni när ni får åka? Vet ni när de tror att de vet att ni får åka? Ni ringer väl när ni får besked? JA.
Magnus, för sjöen( Västgötsk snällare hopslagning av sjutton och faan) jag vill göra kejsarsnitt sa jag, nu lämnar vi Sverige och åker till Kenya, Uganda eller vilken liten afrikansk by som helst !!! Magnus höll med och tänkte satsa på Fotbolls Vm i Syd afrika. Får vi åka i förväg, typ innan BB?? Det vet vi inte sa dem som bestämnde om dem som bestämmer i Kenya har bestämt. Men har ni verkligen bestämt er? Man vet ju aldrig hur lång tid det tar. Det blidde inget kejsarsnitt i form av en resa till afrika. Jag fick nöja mig med en det en etiopisk restaurang på Ringvägen i Stockholm. Där beställde jag en stor jäkla tallrik, jag vill ha lite av alla rätter berättade jag för kyparn.( Han var från etiopien, han kanske känner vårt adoptiv barn, tänkte jag. ( Afrika är större än Skövde, det är en kontinent hörde jag en besserweissertanke viska i mitt öra.) Dagen därpå gick jag på Afrodans, trots ryggvärk som jag trodde var träningsvärk, bara att träna bort. Men det var visst ryggskott fick jag höra av SöS akutläkaren, då jag vaknade upp hög på Mår-fint, trallala och Stesolid. Inga tunga lyft, ät smärtstillande till frukost, lunch middag och som natt mackan sa doktorn . De kan innehålla spår av vitaminer.(Stöld igen)
Är ryggskott ett psykosomatisktadoptivmodersgravidsymtom, typ som om vattnet har gått ? sa jag. Nej sa sjukgymnasten, det är den vanligaste medelålders sjukan jag möter i mitt jobb sa han.
Så kom barnbeskedet, det var den 25 maj kl 10.08 och jag satt i en grå bil tillsammans med en pianist från Flen! Får vi åka iförväg sa jag då Adoptionscentrum ringde. Ni har fått barn, sa hon, en pojke på 1 år och 7 månader, så jag antar att ni vill åka direkt till Kenya!?
Den spelningen på äldreboendet i Flen gick som en dans, mitt leende sträckte sig från hakan ända upp till ögonbrynen på varenda låt. Pensionärerna måste ha trott att jag nallat något ur deras medicinskåp.
Magnus!skrek jag i telefonen. Vi har fått barn!! Vår son har kommit.Magnus svimmade i brorsans tvättstuga. Plötsligt upptäckte jag att ryggskottet var borta. Förlossad!! Frälst uppstånden från de döda! Vi är föräldrar!!
BB/Bed&Breakfast:
3 veckor senare satt vi i en bil på skumpiga vägar på väg till barnhemmet där vår Mr B bodde. Långt ute på den kenyanska landsbygden. Barnhemmet som funnits ett år var omgivet av hagar där ett gäng får och en ko betade. Nej Mr B föddes inte i ett stall, och jag behövde inte bli mamma framför en krubba. Jag och Magnus fick bo i stort sett fullt utrustat Bed and Breakfast, med tvättning, städning och en personlig kock, som lagade alla tre mål mat åt oss-3 rätters på kvällarna. I andra änden av hagarna växte majs, som de odlade till barnhemsbarnens dagliga majsgröt. Mr B var en mycket söt pys.Man såg buset i ögonen.Barnskötarna, sa till honom både första, andra, tredje och fjärde dagen: ”Say mammy”, ”Say Daddy” Han sa istället MÖÖÖ!
Alltsom dagarna gick, mellan servicen på det fantastiska B&B stället, som faktiskt var ett barnhem, så lärde vi känna vår son. Efter en vecka kan jag säga att han är ganska lik både mig och Magnus. Han äter fort och mycket, är intensiv och energisk, samt envis som en tjur. Men både snygg och charmig. Lite snyggare solbränna bara.Han lärde sig några svenska ord, eftersom vi varken kan Svahili eller engelska. Iallafall tyckte Magnus att jag skulle ligga lågt, då jag sa i bilen på väg till Nairobi: - Mind the växelspak, do you have a kudde! Han säger nu, lampa, näsa, tittut, flicka, Pappa och Mam! Eller kanske snarare ett mer försvenskat koljud: Möum!
På väg igen från vårt B&B, på skumpiga vägar genom det kenyanska landskapet fick vi verkligen erfara att Kenya är ett kontrasternas land. Från exklusiva countryside hus i engelsk stil, till plåtskjulshus i slummen. Från svart deiselavgas ur bilarna- En storslagnare natur än Avatarfilmen i 3D. Allt går också att handla. Då vi satt fast i bilkön på väg från barnhems staden till Nairobi, strök 3 olika försäljare förbi. Please buy. Den första sålde, rosor, den andra sålde bananer. Den tredje sålde 4 kattungar i en skokartong. Nej tack, sa vi. Mr B var nyiken, som sin mor. Ville sitta i framsätet och pressa ur sina näsa genom glasrutan så han inte skulle missa något på vägen. Man ska inte klandra honom, han är faktiskt bara 20 månader gammal.
Då börjar det hårda livet i Nairobi, utan personlig kock, bara städning varje dag som ingår i hyran. Man skulle ju aldrig utnyttja svart arbetskraft.
Kära vänner, allt för nu!
Ni som inte tror på detta, masa er hit innan vi hinner göra nästa inlägg så vet ni om vi ljuger eller inte!
Marie//
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)