Oj vad tiden går fort, nu är det ungefär 3 veckor sedan vi skrev något inlägg Mr B bekände ett och annat sist så Mma Andersson återgår nu tilll tangenterna igen.
I slutet på juli åkte vi på Safari i Masai Mara tillsammans med våra tyska vänner CCM. Det blev flyg till Safarin istället för bilfärd på 12 timmar tur och retur. Annars hade det gått åt ganska mycket tålamod, dvs popcorn, bananer och kex både för Mma Andersson och Mr B, emedan ”dryg-Karlsson”(Inte Bert Karlsson) hade suttit och sagt åtminstone till mig: -Du får avstå med mat tills vi kommer fram, man dör inte av att vänta!! Min uppväxt har iallafall lärt mig att man ska äta var 4 timme åtminstone. Men eftersom den ene tysken fixat en bra deal med arrangören på grund av att han är journalist, så fick Mr B erfara sin första flygtur, vilken gick bra.Det blev inget lock för öronen.Däremot blev jag åksjuk!! Åksjuka är en inställningsfråga sa som ”dryg-Karlsson” som vanligt. Ordet inställningsfråga kan inte Mr B än till mammas glädje.
Framme i Masai Mara blev vi hämtade av en stor öppen safari jeep utan fönster, bara några stolpar att hålla sig i. Jeepen kördes av en fantastisk förare som hette Jeriemia som Mr B blev bundis med direkt. Sätena var som sköna fåtöljer så man satt väldigt bekvämt även om Savann landskapet ofta var oberäkneligt kuperat. Helt enkelt gratis ryggmassage för oss medelålders och sövande för barnen.
Vår tredygns Safari bestod av två turer per dag.En tur mellan 15.30 och 18.30 på dagarna och en tur mellan 06.30 och 08.30.Vi bestämde oss för att ta med barnen endast på eftermiddagssafarin, nog för att Mr B är en morgonkille, men ryktena sa att Savannen var blåsig och kall tidigt på morgonen och det kanske passar Svensken, västgöten och tysken men inte Mr B(ellman) och hans jämnårige polare.
Den gemensamma eftermiddagsturen var en succe varje dag, strålande sol trots en kenyansk vintermånad. Vi såg obegränsat med gnuer, zebror, impalas och antiloper. En hel del elefanter, både bebisar och vuxna. Avstressade giraffer som liksom bara strosade lugnt och ljudlöst till en vacker östafrikansk solnedgång i ett savannlandskap med slumpmässigt utplacerade av Acaciaträd.
Tips från Mma Andersson: Skippa yoga och meditationskivor! Åk på safari istället, tom barnen blir lugna och medgörliga! Förutom just i de ögonblick då vi lyckas komma nära några lejon som lurade i gräset och vår tyske journalist vän lyckats få en perfekt zoom på sin kamera, då gallskriker hans 14 månader son. Inte för att sonen verkade rädd, han tyckte nog bara att det var bra att lejonet stack iväg så att pappa skulle ha honom i fokus igen! Inte säker på att pappa tyckte likadant just då. Magnus var den i vår familj som fotade mest och jag och sonen kollade in djuren faktiskt både sittandes och stående i bilen eftersom taket på bilen hade direktkontakt med den blåa himlen. Fortfarande var nästan alla djur Mööö, utvidgat till Iiiiii för zebrorna. Men det måste varit förvirrande för smågrabbarna att höra djurnamnen både på tyska, svenska och engelska. Tack och lov pratade ingen Swahili.
Big five
Vi kan ju skryta med att vi såg 4 av ”The Big five”. Vilka är: Lejon, elefant, noshörning, buffel och leopard. Leoparden lyckades vi inte möta, inte ens de sällskap som bokat 7 dagars safari hade lyckats se leoparder. Jag tror det är ett försäljningstrick från resekompaniet. De olika Safari förarna hade nämligen telefonkontakt mellan jeeparna med jämna mellanrum. Då pratade de Swahili och jag uppfattade det som om de sa: -Hey you kollega, jag råkade se skymten av en leopard, kör härifrån fort som sjöen så blekingarna bokar fler safari nätter, de är besatta i tanken på leoparder. Vissa av dem går tom upp kl halv sex, skippar frukosten, tar på sig långkallingar och flera lager stickade tröjor och tävlar mot varandra med bara en kopp varm choklad i magen.
Man kunde välja mellan en kopp varm choklad eller en kopp kaffe direkt till tältet serverad av de orangeklädda servicekillarna , som gick i stil med hela hotellets inredning. Det var faktiskt tält vi bodde i, men eftersom vi lyckats få 5-Stjärnigt så var tälten inredda som flotta hotellrum i östafrikansk spa- stil. Jag tycker ju dock att allt som innehåller en badrock, små shampoflaskor och manglade handukar är SPA, men de här tält-rummen hade nog även dugit för Tiger Woods, med eller utan sällskap.
Mr B fick en egen barnsäng, med myggnät och han var smart nog och skippade den kalla morgon safarin. Magnus och jag tog varsin sovmorgon. Man sov väldigt gott i de mjuka sängarna men vaknade då och då av ljud från floden nedanför som lät som jordbävningar och värre än Magnus snarkande under en vinterförkylning. Vi förstod efter första morgonen att ljuden kom från de 50 flodhästarna som slagit sig ned för att vila och gosa med varandra i vattenbrynet nedanför. En vacker syn må jag säga. I detta läget måste jag ännu en gång hålla med om att Big is Beutiful.
En av de häfitigaste upplevelserna på safarin var då vi fick kliva ur jeepen och i sällskap av några Savann vakter /djurtämjare blev ledda till endast tre meter ifrån några noshörningar. Läskigt!!!
Den näst häftigaste upplevelsen på morgonsafarin var då vi timade en lejonmiddag, som bestod av ett köttstycke som varit en gnu och att se hyenor stryka omkring för att sedan, då lejonet var nöjd, smög fram och tog resterna.
Då det inte var safariturer levde man ganska gott på ”All inclusive” Läckra kalla och varma buffer både till frukost och lunch. Serveringspersonalen var otroligt lyhörda och såg direkt om man behövde något. De lekte bla med barnen då vi vuxna gick och tog mat. Ibland kröp Mr B omkring mellan borden, trots att han går bra, så ville han vara schysst mot sin 14 månaders kompis som inte börjat stå upp än.( Måste faktiskt skryta med att vår son både säger ”stå upp” och ”sitt då” numera.)
Middagarna på kvällen var trerätters, men efterätten var de snälla och serverade till våra tält, så att smågrabbarna kunde få komma i säng i hyfsad tid. Vi bodde bara 2 meter från varandras tält så det var ok att sitta och nattsudda, vuxenprata ända till Kl 22.30. Det är sent för oss nuförtiden. Men man måste ju lyxa till det lite på semestern.
Något som vi uppskattade också förutom allt annat i Masai Mara var den fantastiska och rena luften.
Bränd plast och dieseldoft
Då vi anlände på Nairobi flygplats igen kände vi oss hemma, för väl ut på vägarna kom den välbekanta doften emot oss: Bränd plast och dieseldoft. Jag trodde faktiskt hela Kenya skulle lukta saffran, mango och kanel. Allt är ju dock en vanesak. Jag har ju som tur var min astmainhalator med mig. Astma är också en inställningsfråga säger”dryg-Karlsson”.
Livet efter Safarin
Tillbaka till mormors tempot, men lite mera utsvävningar. Vädret har varit mulet mest de senaste veckorna och Mr B växer, leker och frodas. Favorit leksaken är just nu ballong volleyboll. Måste säga att han nog är mer utvecklad än de flesta i sin ålder. Fantastiskt bollsinne, kan de flesta rörelser till dagens populära förskolesånger. Då han möter vänner och bekanta han känner igen, så charmar han dem med sina lika sammetslena ögon som sin far. Han blir ofta bundis med män från sin egen kultur, men har numera också accepterat flera av våra blekfis vänner som bor i samma lägenhetsområde och går fram och spanar in dem. Hi-5 och Silvia vinken delar han ut till de flesta han möter. Eftersom vädret också börjar vända och blir soligare för var dag, så har han också lugnat ner sitt vampyr beteende. Vampyrer gillar ju inte ljus, vet vi ju alla. Men Mr B gillar nog solen och ljuset, bara han får bada.
Magnus har hunnit med en golfrunda sedan sist, hittat in sin favoritserie The Wire på shoppingcentrets videobutik som han förgyller kvällarna med. Själv vill jag bara se Johnny Depp filmer. Däremot har jag hunnit med en Kareokee kväll på shoppingcentrets sports bar med min kenyanska granne. Patriot som jag är så blev det Roxette och Carrie med Europe. Kändes märkligt att pubbesökarna jublade med till Gessle i detta saffrans doftande land. Men klyschan ” Vi är alla trots allt ganska lika” stämmer bra. Men jag måste säga att Kenyanerna har kullager i sina höfter till skillnad från oss nordbor på dansgolvet och i aerobic salen på Impala sportsclub. En annan måste ha värmeflaska på natten , för att bli någorlunda uppvärmd till torsdagmorgnarnas Zumba klass. Jobbar på gitarrspelandet, håll tummarna för att jag håller i. Har lovat min granne att lära mig staten och kapitalet på gitarren. Men först vill jag lära mig något kenyanskt på guran, för trots att bilarna sprutar diesel och grannarna bränner plast på kvällarna så trivs vi som flodhästarna på stranden i detta mångfacetterade land.
Vid pennan: Robert Redford and Meryl Streep
