Magnus, Marie,Benjamin och Nora/Kenya part 2
Kidogo, Kidogo Odjaza Kebaba!
Dessa ord på Swahili får påbörja och känneteckna vårt 2:a
gemensamma äventyr i Kenya.
Utrycket betyder ungefär många bäckar små blir en stor å. Lite i
taget.
Ni som känner oss vet att väntan på vår andra lilla godbit varit
väldigt lång, så även väntan på första mötet med Benjamin, men det känns
som det varit klurigare och oförutsägbara diken och bäckar som varit
svåra att ta sig ur.
Graviditets hormonerna och foglossningarna denna gång har bestått
av:
-Nya Administrativa regler om extrapapper , passförnyelse och lång
tystnad från myndigheterna, Väntan: Kidogo, kidogo.
-Flyttlass och soptippsrundor från Årsta-Årstadal, från Årstadal -
Fruängen, från Fruängen till sommarstugan i Dunker, från Sommarstället- svärmor
och svärfar och till sist till Gemina Court Apartements, vårt "gamla hem i
Nairobi"
Till sist fick vi komma till vår fina lillasyter och dotter och
sjunga med i Kentas (Just idag är jag stark)rader:
Jag har väntat så länge på just den här dan jag är glad att den
äntligen kommer
Väl landade i Kenya efter en ganska vaken natt, för oss alla, inte
ens vår bilsovare Benjamin somnade före kl 01.00 och sedan serverades frukost
05.00.
Kidogo, Kidogo, lite i taget:)
-Visum på plats: Jaså man kan inte betala i kenyan shillings, det
måste vara dollar?
Innan vi fått till det hade vi prövat åtskilliga bankomater, och
letat upp växlingskontor, varav ett var stängt.
Gemina Court var sig likt och vi drog en lättnadens suck, hemma!Nu
ska det mycket till för att vi ska flytta härifrån!Trots röken och avgaserna.
Dagen därpå i lördags fick vi komma till Tomas Bernados childrens
homes i Nairobi för att vara några dagar med Nora där. Till skillnad från
Benamins barnhem så har de inget guesthouse där utan
vi fick åka hem på kvällen samt äta luncherna på närliggande
shoppingcenter under Noras vila.
In eller utskolningen eller vad man nu ska kalla det har gått bra.
Nora är en liten krabat en nyfiken sådan som utstrålar nyfikenhet och lite
underfundighet. Hon verkar gilla oss och har inte velat komma tillbaka till
sköterskornas famnar med saknad utan isåfall på ett lekfullt sätt med high five
till var och varannan hon möter då hon spatserar fram i barnhemmets korridor.
Dagarna har fyllts med tittutlekar, pilla oss i ansiktet, sitta i
knät på oss, kravla upp till Benjamin och försöka ta hans Legobilar, och dvd
hörlurar.
Benjamin är cool även om han är lite tagen av vår "Nya värld
"som han kallar det.
Social som han är tvekar han inte att gå fram och snacka med
personalen eller de han med äldre skolbarn på lekparken vid barnhemmet. Han pratar
svenska och de Engelska eller Swahili. De svarar på sitt språk och Benjamin fortsätter att snacka svenska och förutsätter att de
ska förstå. Däremot är han snabb på att lära sig uttryck både på Swahili och engelska. All personal på
barnhemmet och i affärer har fått frågan masanduko liko wapi? Var är resväskorna och att han ösnkar dem ett långt liv Majshe marefo.
Han undrade härom dagen; Varför är allt rött här i Kenya? Syftade han på den röda jorden? Nej, alla taken är röda. Det är ju också en reflektion.
Vid vårt boende Gemina court är det bara en svensk adoptiv familj just nu med en 2 åring, men däremot har Benjamin batdat mycket i poolen och lånat ut sina badpuffar till en norsk/kenyansk tjej i gengäld mot att han fick spela fotboll med hennes kenyanska kusin och att norsk svenskan alltid hämtade bollen då den åkte i poolen.
Vill inte i det läget dra någon Norge historia typ: Max sju varv i rondellen eller så, flickan är ju faktiskt bara sex år.
Magnus och jag som vanligtvis äter och gör mycket saker i ett Blixten Mc Queen tempo
inser att måltider och matning och shopping går långsammare med 2 barn och det är hur snabbt man kan anpassa sig igen till livet runt poolen, sköna föräldralediga dagar, de röda taken den röda jorden gropiga vägar utan trottoarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar